Första veckan med Jolly

Häromdan var Jolly försvunnen!                                         hems1

Försvunnen inomhus.

Happy och Merry låg i hallen, men ingen Jolly. Inte i Köket, inte i sovrummet eller vardagsrummet, och inte under sängar eller soffor. När jag gick genom hallen mot köket för att kolla i tvättstugan, där hundmaten står och som även för Jolly är ett mycket intressant rum föll ögonen på hundtransportväskan. Genom nätet kunde jag ana ett litet ljust nystan. Då hade hon tagit sig in i den genom locket på ovansidan och krupit hop likt en kanelbulle. Där sov hon gott. Där kunde vi hitta henne sovande även i fortsättningen, men en dag hade väskan vält på sidan med ingången mot väggen. Inga problem tyckte Jolly och kröp upp ovanpå väskan och slaggade sött med örat fallande över kanten.

Lyckan kom nån dag senare då jag ställt mina skor vid sidan av väskan. Då kunde hon krypa in i väskan med kroppen, lägga huvudet över kanten och sticka ner nosen i hussess väl ingångna skogsskor. Sweet dreams om skog och härliga dofter.

Idag var jag tvungen att bryta min VAV-ledighet och åka till en kund på Östermalm. Med Jolly i transportväskan över ena axeln och datorn i jobbväskan över andra axeln åkte vi buss och tunnelbana till T-centralen. Promenerade upp till Hötorget, där Jolly fick gå koppel mellan saluståndens blommor, lädervaror och grönsaker. Mycket intressant att titta på, många som hälsade och beundrade den söta valpen. Vi promenerade i långsamt mak; ja man måste ju stanna och kolla mötande folk som gick förbi; fram till Sergels torg. Där satte vi oss på en parkbänk och njöt av vårsolen. Jolly kröp upp i husses famn och kopplade av med huvudet på husses vänsterarm. Helt plötsligt får hon se ett gäng duvor 10 meter bort. Då måste man sträcka på halsen och kolla extra noga, och någon lämnade marken och seglade förbi oss!!! Och än mer fantastiskt bara någon meter från oss travade några duvor ut under bänken. Det var spännande, men hon låg hela tiden still. Det skulle nog inte Merry gjort.

Efter en stund packade jag ned henne i väskan, och hon la sig tillrätta som en kanelbulle och sov gott medans vi travade vidare. Väl uppe på företaget nosade hon kavat runt kontoret, pinkade in reviret och fick ner personalen på golvet för att få lite klapp och kram. När vi satte oss i konferensrummet och började med en lunch kom hon upp till husse och somnade i knät. La ner henne i väskan när mötet började och där sov hon vidare under de två timmar mötet varade. Naturligtvis charmade hon alla!

På hemvägen satt en kille och tjej i 16-17 årsåldern mittemot oss. Dom blev helt saliga och frågade försynt om dom fick klappa henne, och sedan kom mobilerna upp för att fota henne.

Senare på kvällen gick jag koppelpromenad med alla tre. Jolly var lite framfusig mot happy när hon fyndat något delikat. Då nöjde sig inte happy med en lätt morrning, utyan hon gjorde ett rejält utfall för at sätta Jolly på plats. Oj vad hon började tjuta, sprang och ställde sig framför Merry för att få tröst, och när inte det lyckades gick hon till husse att klaga. Av någon anledning fick hon inte stöd av husse heller utan bara en tillsägelse att inte fjompa sig. Då skakade hon på sig, gick vidare med hög svansföring. Möjligen att hon höll ut avståndet något mer mot happy.

Annars har första veckan inneburit flockträning; koppelpromenader med alla hundarna, tillsammans med bara happy, hemma ensam, tillsamamns med happy och ensamma hela flocken.

När hon hör ljudet at sin matskål kommer hon springande lika fort som Happy. Maten finns i tvättstugan, så utanför dörren sitter alla tre hundarna; Jolly på första parkett. Gärna med en tass över tröskeln fast man lärt sig att husse och matte inte vill ha någon hund in. Sedan sker utfordringen i åldersprdning och i början dansade hon och gjorde piruetter i pur förväntan. Efter hand har vi fått henne lugnare och nu sitter hon nästan still under tiden happy och merry får sina skålar..

Sammanfattar man första veckan har den varit intensiv och lärorik för oss alla.  Jolly börjar förstå att det är en flock och hon är yngst. Det känns skönt att se att happy mognat och kan säga till på ett bra sätt när Jolly går över gränsen. Men jag är helt övertygad att jolly kommer att utmana och försöka även i framtiden, så det gäller att vara tydlig med ledarskapet åt alla håll. Kan säkert bli jobbigt när hon kommer upp i slyngelåldern. Men den tiden den glädjen. Just nu känns det skönt att introduktionen gått bra, och när hon somnar i knäet känns det varmt inombords.

Jollymor

Ulf

Facebook Image

Köp våra böcker

ShadowNu kan du beställa vår nya bok 'Shadow - Att skapa en skugga'.
Beställ den här.

logo vom 230