Uppdaterad 2007-08-26

Brev från Mona om Passivitets träning:

Hej Gunilla!
Jag vill berätta för dig om hur det gick för mig och Tosca när vi startade i ökl i Rättvik helgen som var. Som du minns så var det inte så kul den förra starten i höstas när vi fick en nolla eftersom Tosca tyckte att hon inte behövde min hjälp utan jag fick den stora äran att få följa med henne som åskådare. Den här gången var det annorlunda.

Sedan dess har vi jobbat med ledarskapet och framför allt har vi tränat med era nya ideér om avslappning. Dessa övningar använde jag före och under provet på olika vis. En timme före start tog jag med mig Tosca och skickade henne på en linje ut i skogen utan att det fanns något där. Jag kallade in henne och vi busade lite som belöning. Därefter lade jag ner henne så hon fick slappna av. Efter några minuter gick vi vidare och jag skickade henne på en linje igen och vi busade ännu mer och sedan fick hon springa fritt en stund. Jag kallade in henne och vi gick mot hundstoppet. Det var ca: 1/2 timme kvar till start. Jag lade ner henne som vi brukar och hon fick sova helt avslappnad ända fram till start.

Provet började med en dubbel på land och en dubbel i vatten. Hon spikade alla och jag stod och tittade förvånat på min hund som jobbade med en glädje som jag aldrig har sett henne göra tidigare. Under transporten till nästa moment började hon hässja. Jag satte fram handen med ett hyssjande ljud med resultat att hon sänkte hässjandet ett snäpp. Jag fick tillfälle att lägga henne någon minut, två gånger under provet, dels när den andra hunden sökte och dels när den gjorde vattendirigeringen, då föll det sig så att hon blev liggande med huvudet på korpen som hon nyss hade apporterat. Det spelade ingen roll, hon stängde ögonen direkt så vi kunde avsluta och ta ett kliv framåt för att vänta på den andra hunden. Efter den "tuppluren" var det Toscas tur att göra vattendirigeringen och efteråt var både domaren och funktionärerna överens om att det var dagens snyggaste. Jag är övertygad om varför vi lyckades så bra och jag är mycket lycklig över att ha fått se min "olydiga" och allvarliga hund jobba med sådan glädje, koncentration och i samarbete med mig. Vi gjorde det dessutom genom ett helt prov. Det blev ett 1 pris.

Kram från Mona och Tosca

Jo du Gunilla I nervositeten vid prisutdelningen tog jag ett steg framåt när Lasse frågade efter vilka som gjorde debut i ökl. Det här var min ju fjärde start men det var första gången med den den här hunden och det känns faktisk fortfarande som om det är helt nytt.

`