Uppdaterad 2007-08-26
Vidare i debatten om amerikanska Golden:
Jag ger upp
– jag sänker pennan, stänger munnen och inser att tiden inte är mogen…
Jag försökte starta en seriös debatt om vad vi vill med våra jaktgolden i framtiden, vilken typ av hund vill vi ha, vilka egenskaper prioriterar vi, vad det är som gör en Golden till en Golden.
Jag möttes av personangrepp, hån och rena lögner om min person, mina träningsmetoder och om min uppfödning – allt detta för att jag ville att vi tillsammans skulle fundera på vad som kan vara klokt att avla på och vilken typ av hundar vi ska föra in utifrån och integrera med våra linjer.
Jag har i snart 20 år jobbat ganska hårt för ”min dröm” – att försöka medverka till att Golden Retrievern ska respekteras och fungera som den jakthund den ursprungligen togs fram för. Ja, jag anser att retrievern är en jakthund, lika mycket som den hund som arbetar före skottet, allt är en helhet, även jakten, utan eftersökshund får man idag inte bedriva fågeljakt i vårt land, det har visst med någonting som kallas etik att göra.
De som känner mig och de flesta av mina valpköpare skriver nog under på att jag har en stark drivkraft i min uppfödning, dels sparar jag inte på krutet när det gäller att försöka få fram hundar med så bra egenskaper som möjligt och sen har vi min inställning till hundar – de ska ha det bra, dvs ett meningsfullt liv med en uppgift och människor runt omkring som behandlar dem väl.
Jag får ofta höra att jag har ett så otroligt stort engagemang i hundarna och deras ägare – hur orkar jag osv. Ja, svaret på den frågan är är alla mina fantastiska valpköpare, samt att jag faktiskt tycker att jag har hjälpt till att föra vår ras framåt en liten bit och det sporrar ju så klart till nya utmaningar.
Allt är inte guld som glimmar och allt som kommer från det stora landet i väster är inte heller alltid fantastiskt. Vi är idag inte lika influerade och imponerade av Amerika. Många skrattar eller gråter idag vid tanken på allt som vi utan att tänka, tagit till oss från detta land och som sedan visat sig inte passa oss särskilt bra. Detta kan också gälla för deras fågelhundar. Många är de människor som provat både i vårt land och i övriga Europa att importera amerikanska fågelhundar, allt från Pointer till Labrador, de flesta har idag släppt dessa linjer då det visat sig att de inte passat våra syften och behov.
Jag drar mig nu tillbaka och fortsätter med min målinriktade avel på den ursprungliga brittiska mjuka retrievern. Jag kommer att fortsätta hålla ögon och öron öppna ut i Europa och ta hjälp av mina vänner för att få goda råd och tips på intressanta, passande hundar med lämpliga linjer.
Framtiden – som jag tror inte ligger så långt fram, får utvisa om det låg någonting i mina farhågor eller om jag har helt fel – den som lever får se…
Gunilla