Uppdaterad 2008-07-27

Vi packade bilen med det vi behövde (trodde vi) valde ut 5 av hundarna som av olika anledningar lämpade sig att ta med och styrde kosan mot Skåne.

Hemma på gården lämnade vi Eva, som är en fantastisk människa som jag träffade på en kurs i Ö-vik i våras, då hon frågade om vi ville ha hjälp med gårds och djurvakt till sommaren. Eva är uppväxt på en gård och dessutom pluggar hon i Skara nu, så det var med gott förtroende vi lämnade allt i hennes händer. Under större delen av tiden fick hon också sällskap av sonen med flickvän och det var nog bra så slapp hon ifrån den värsta "lappsjukan" - det kan nämligen vara väldigt tyst och lugnt på Gyllerboda.

Bengt skulle jobba med en familj och deras hund på vägen ner, så vi stannade några timmar i Linköping, där vi lärde känna en trevlig familj, med en för oss helt okänd hundras. Jobbet gick mycket bra och det var en påtagligt lättad familj och lugnare hund som vinkade av oss när vi körde vidare mot natthärbärget. Detta var förbeställt och beläget (trodde jag) åt rätt håll om man skulle mot Kristianstad. Tyvärr måste jag medge, trots lärare och av blodet skåning ,att jag missat en väsentlig del av Skånes geografi. Eftersom att vi blivit kvar längre än väntat hos familjen med hunden, visade klockan att det var omöjligt att nå B&B: n som vi bokat. Nåväl, jag avbokade och vi bestämde oss för att ta något längs vägen, det kunde ju inte bli något problem - nej visst...  Efter en del körande och sökande hamnade vi utanför Mantorp där vi följde skyltar mot ett lämpligt B&B. Det visade sig vara ett motell  och eftersom timmen var sen och vi ännu inte hunnit äta, stannade vi där och gick in. Omedelbart förflyttades vi till tidigt 50-tal - både interiören, den inpyrda röklukten, öldoften och inte minst receptionissan vittnade om detta. Jag trodde inte det var sant och fick bita mig i läppen för att inte explodera. Bakom en nött disk står en uppenbarelse som tagen ur en gammal pilsnerfilm från 50-talet - jag kan svära på att ölflaskan stod på hyllan under disken... Allt var intakt, från den svarta något för snäva och korta kjolen, den vita blusen vars knappar var på väg att hoppa loss, till frisyren på den drygt 60 åriga kvinnan.

Men hungern tog överhanden och vi bestämde oss för att stanna och äta, sova var inte att tänka på. Bengt och jag provade två olika rätter, jag måste ha dragit vinstlotten för jag fick i alla fall i min halva portionen, Bengt bara en tugga... äsch det går lika bra med hårt bröd och smör om man är tillräckligt hungrig.

Ut på vägen igen, klockan närmade sig halv tio och paniken lurade runt hörnet, det är en sak att komma sent när man beställt, men att bara ramla in hos någon efter tio brukar inte vara så populärt. Nästa skylt ledde oss till en gård och vi svänger glada in på planen framför stallet - nej tyvärr, hon hade hyrt ut sista rummet till ett par tyskar 10 min tidigare. Iväg igen för att söka reda på det ställe som hästtanten rekommenderade. Vägbeskrivningen vi fick var en av de märkligare, där hennes arm och hand utgjorde de viktigaste hjälpmedlen. Trots detta fick vi efter en halvtimme återvända till henne igen för ett nytt försök att hitta rätt. Inte heller detta lyckades utan vi fick stannaoch fråga efter vägen. Ingen hade någonsin hört talas om denna gård, som enligt uppgift skulle vara en av traktens största. Till slut gick jag in till en vacker liten gårdsbyggnad med två flyglar och en svart Audi av senast modell parkerad framför. Jag knackade på trots den sena timmen - ingen av oss ville ju sova i bilen och dörren öppnades.

Där uppenbarar sig en kille som jag faktiskt aldrig fick namnet på och han erbjuder oss på stående fot att få sova i hans ena flygel som var under renovering. Där var den mest fantastiska dubbelsäng bäddad och i fönstret stod en vas med nyplockade rosor, det visade sig nämligen att han väntade gäster kvällen därpå.

Efter en ljuv natt mellan duntäcken blev vi bjudna på frukost i huvudbyggnaden framför den sprakande kakelugnen och vi hade en jättetrevlig timme tillsammans där vi fick oss hela gårdens historia till livs. Killen och hans tjej hade precis flyttat dit från Stockholm och hade börjat renovera alltihop på ett hypermodernt men väldigt smakfullt sätt.

Vi tackade för oss och fortsatte färden ner mot Helsingborg. Där tog vi med oss Bengts son Andreas och så gick vi på Gästis i Råå - nyfångad smörstekt spätta smakade fantastiskt där vi satt på glasverandan och tittade ut över havet i kvällningen. På vägen hem gick vi ner till stranden där hundarna fick sig en välbehövlig timme av spring och lek i vattnet. Till och med mandel (terriern) drogs med och simmade mest hela tiden.

Natten var förbeställd och vi sov på samma ställe som vi varit på förut (traditioner var det va?...)

Dagen därpå skulle vi hälsa på Anders och Miriam och vi hade bestämt att träffas på eftermiddagen så vi kunde passa på att träna lite hund.

Av detta blev det intet som planerat. jag vaknade vi 3-tiden av fruktansvärda magsmärtor, jag försökte på alla sätt få det att släppa, men efter en timme kunde jag inte stå upprätt så jag var tvungen att väcka Bengt så han fick köra mig till akuten. Där fick jag hjälp inom 5 minuter och när morfinet spred sig i ådrorna infann sig en obeskrivbar känsla - smärtan vek hädan! Resten av den dagen tillbringade jag i en sjukhussäng och på röntgen där man tog alla upptänkliga prover, men man hittade ingenting. Bengt löste många Sudoko den dagen och han påstår att jag sov mest hela tiden - vilket nog var sant, för jag minns inte så mycket.

Några timmar försenade anlände vi till Nymölla och även denna kväll stod det fisk på bordet, av Anders egenhändigt fångad torsk från Norrland - fantastiskt!

Både Anders och Miriam skulle jobba dagen därpå, så vi sov ut i deras gäststuga och sen blev vi bjudna på frukost på Gästis i Åhus, där Miriam jobbar. Vilken morgon, en fantastisk buffe med allt du kan önska dig och strålande sol, där vi satt vid kanalen och tittade på alla vackra hus och båtar och bara njöt.

På kvällen var det middag hos Jenny och Claes (Bengts dotter)i Lund och vi fick en trevlig kväll där vi bl a pratade om den kommande bebisen, första barnbarnet.

Uppåt igen, mot Göteborg, på vägen stannade vi till i Saxtorp - ännu en tradition - där vi tränade hund och fikade med Annelie, Sara och Ankie - jättekul.

Kvällen och natten blev "som vanligt" hos Josefine och Fredrik på deras nyförvärvade gård och på morgonen bar det iväg vidare mot Fjällbacka och den sista utposten på vår "traditionsresa".

Viveka tog emot oss packning och hundar och väl stuvade for vi ut på havet med sikte på Dyngön.

Där tillbringade vi den kommande veckan med att läsa, prata, läsa och äta. Tusen tack Viveka för din fantastiska gästfrihet - vi hade som vanligt en underbar  vistelse på ön!

Med nyladdade batterier for vi mot semesterns sista anhalt - KM i Sunne.

Det var nu jag upptäckte att jag nog inte stoppat in allt i bilen... inga regnkläder, inga stövlar, inga såna o såna o såna - men allt löser sig med goda vänners hjälp och vi klarade den delvis rätt blöta helgen galant.

Vi hade samlats i ett rejält gäng med Doubleusare och förutom mysiga kvällar med god mat mycket prat, hade vi riktigt fina framgångar med våra hundar. Grattis allihop!

Gunilla

`