Så här vill jag minnas ett härligt 2013
Årskrönika 2013
Så lägger vi ännu ett år till handlingarna – ett år fyllt av mycket glädje och framgång. Självklart har det varit en del tråkigheter också, men de överskuggas av allt positivt.
Den största händelsen var ju förstås vår nya gemensamma bok ”Shadow – att skapa en skugga”. Den blev otroligt väl mottagen och vi fick fina recensioner och bra feedback från alla håll. Det kändes såklart fantastiskt efter allt slit och tankearbete som det innebär att ge ut en så genomarbetad bok som man är beredd att stå för i alla sammanhang.
I samband med detta så höll vi en studiecirkel med boken och det var många både djupa och inspirerande diskussioner som vi fick avnjuta under mörka vinterkvällar hemma i köket.
Hunderiet började med en liten kull, Earth Wind and Fire – och en mycket efterlängtad hane, arvtagare till Dream hoppas jag, kom till världen. Denna hund går från klarhet till klarhet, han har redan krupit långt in mot hjärtat och jag fasar redan för dagen R (som i röntgen).
De följdes av en Öl kull, en Vatten kull, och två Solstrålar. På gott och ont så får jag ju relativt små kullar, vilket har följt mina linjer i snart 30 år, vilket i sin tur gör att jag kan ha flera kullar över året och på så sätt komma fortare fram i min avel – fantastiskt roligt tycker jag. Många ondgör sig säkert över detta och tror att det nog är linjeaveln som begränsar kullstorleken, men om man tittar lite djupare på mina parningar så gäller detta över alla olika kombinationer och de verkar inte påverkas av inavelsgraden – jag har ju trots allt en hel del kullar som inte har någon inavelsgrad att prata om som är små och jag får också större kullar då och då, även om inavelsgraden i de fallen är högre…
Jag ska inte orda för mycket om linjeaveln, även om ämnet ligger mig varmt om hjärtat, utan konstaterar bara att det fungerar utmärkt, både hälsomässig, mentalt och när det gäller arbetskapaciteten :)
Första resan till Italien gick av stapeln i februari och förutom de vanliga njutningarna stod även Field Trial på schemat. Vi tillbringade mycket tid med trevliga britter som dömde provet och hade många intressanta diskussioner om vår gemensamma ras.
Vårens valpkurs uppskattades mycket och vi fick även respons från dem som gått den förra kursen och nu kom på återträff med sina hundar. Det kändes riktigt gott att få se och höra hur väl användandet av vår filosofi fallit ut och hur harmoniskt och trevligt ägarna upplevde att deras hundar framlevde sitt liv.
Sonen fyllde 30 år och plötsligt så inser jag att jag själv inte är 20 år längre…
Vi jobbade mycket och hårt denna vår med våra överfulla kurser. Intresset är och var stort och resultaten låter inte vänta på sig. Många kommer ju tillbaka på uppföljningar eller konsultationer och då får vi se många positiva förändringar, glada hundar och nöjda ägare.
Vi åkte också iväg ett par gånger och höll kurs på annan ort, alltid lika trevligt att få jobba i andra miljöer och bli omhändertagen på all sätt o vis. Några kvällsföreläsningar blev det också och vi knöt en del nya kontakter.
Sommaren kom och med den ännu mer jobb och både en Kak-kull och en Fruktsallad, alltid lika ljuvligt med sommarvalpar som man kan njuta lite extra av.
Våra fåglar föddes under våren och framåt sommaren var det fullt upp med jobb med dem – men de utvecklades fint och allt fungerade bra. Tills en dag när vi kom hem sent en kväll efter att vi varit på middag hos en god vän. Vi hörde hundskall från ”fel håll” och möts av en förfärlig syn – två terriers som rymt hemifrån hade tagit sig in i hägnet och haft ihjäl/skrämt bort mer än hälften av våra fasaner. Sen blev det inte bättre av att vi inte fick fatt i några ägare på flera dagar, så hundarna togs till slut om hand av ett pensionat där polisen har stående platser. Till slut ordnade det upp sig och de förtvivlade ägarna kunde få tillbaka sina pojkar. Allt berodde på stenålders - hanterandet av bortsprungna hundar hos polisen. Hundarna bodde några kilometer härifrån, men på andra sidan kommungränsen och då visste inte den ena polismyndigheten vad den andra hade för hundar i förvar - Jag som trodde polisen hade datorer…
Lika illa gick det för änderna, men där var boven vackert glansig i pälsen och väldigt hungrig. De han inte åt upp skrämde han iväg och Bengt tillbringade många timmar med att gå kilometer och till med mil längs traktens vindlande vattendrag för att till slut lycka föra tillbaks ett litet antal av dem. Men faktum kvarstod när de räknades in, hälften var borta.
Något att tänka på när många ondgör sig över att det är svårt att komma med på jaktprov på levande vilt – det ligger oändligt mycket arbete och pengar bakom varje A-prov.
Vi har röntgat egna och uppfödda hundar även detta år och vågar nu dra lite slutsatser utifrån resultaten. Det verkar som om utfodringen är av största betydelse, vi har bara haft A-höfter på egna hundar på senare tid, vilket borde vara helt omöjligt rent statistiskt. Vi utfodrar helt och hållet med färskfoder sedan många år och vi är väldigt restriktiva med promenader och andra fysiska aktiviteter under valpens första 10 levnadsmånader. Vi kan även se på uppfödda hundar att utfodringen spelar stor roll för röntgenresultatet, en annan faktor är helt klart ålder och sedering, men det behöver inte vi påstå själva, utan det stöds ju av våra led-experter i olika undersökningar. Något att tänka på i debatten om alla dessa tester och mätningar som idag görs på våra avelsdjur.
Vi hade två uppskattade B-prov här hemma i somras och framåt hösten så blev det även ett A-prov för Spaniels och ett A-prov för retrievers. Det är inte utan stolthet vi ser tillbaka på dessa och de Elitprov för Spaniels som vi också haft det två föregående åren. Vi har fått mycket credit för hög kvalité på markens beskaffenhet och den goda tillgången på vilt, dessutom lyckades vi ha 5 olika viltsorter på paraden vid ett par tillfällen.
Till sorgligheterna hör att det vid en noggrann undersökning upptäcktes att Dream var mycket dålig i sin rygg och sin höft. Troligen har han gjort sig illa under någon jakt 2012, men inte berättat det för mig…
När jag gråtit klart tog jag beslutet att han skulle få leva sitt liv fullt ut så länge han vill och kan, jag skulle inte spara på honom för min egen skull. Med hjälp av en fantastisk chiropraktor fungerade han utmärkt under hela säsongen. Han startade på A-prov med den äran och fick fina placeringar, tyvärr blev det inget Cert och jag inte låta bli att ibland fundera över hur det kunde bli som det blev med den saken… Men det är ingen ide att gråta över spilld mjölk utan bara glädjas över denna fantastiska hund som fram till idag är den högst meriterade Golden (jakt) som vi har haft i vårt land. Sen att han råkar vara den som är mest underbara, är en annan historia ;)
Vi har jagat oss igenom en härlig höst, både hemma och borta. Vi är priviligerade och får jobba på olika stora fasanjakter såväl som andjakter och de marker som finns där är inte att leka med. Det krävs starka, självständiga och uthålliga hundar. Extra roligt är det nya godset där vi håller i apporteringen, förutom mycket hög standard på allt från jakt till mat, så har våra vänner (ägarna) bestämt att all apportering ska skötas av gula långhåriga hundar. En kul grej som faktiskt väcker en del uppmärksamhet och som också hjälper till att höja statusen på vår ras i jaktliga sammanhang.
Ett par härliga resor till Italien hann vi också med under sommar och höst och det är verkligen livskvalitets höjande att ha dessa goa vänner.
En riktigt tråkig händelse var att Cleo på sin första start i EKL som började klockrent, men som slutade i en tragedi, kom tillbaka på tre ben från söket med avskuren sena. Ovanpå allt annat så var det långt hemifrån och vi hamnade hos en veterinär som senare visade sig ha en del brister i sitt kunnande om dessa skador. Idag efter 3 månaders konvalescens står vi med en hund som troligen aldrig mer blir en jakthund.
Men Bengts sorg över Cleo balanserades upp av ett fantastiskt resultat på Spaniel SM. Bengt och hans egenuppfödda Gamy vann både AV (övriga Spaniels) och Totalen där man slår ihop AV SM och Cockrarnas SM, dessutom kom han 2:a med Leo som vi äger ihop med Ida
Årets andra höjdpunkt visade sig bli vår nya intstruktörsutbildning. Vi har i skrivande stund haft två träffar över tre dagar, så nu är det ”bara” 5 kvar. Vi jobbar från tidig morgon till sen kväll och ändå verkar tiden inte räcka till …
Ett fantastiskt gäng med 9 otroligt kunniga och erfarna människor som ger och tar, förutom alla seriösa diskussioner så får vi oss många härliga skratt. Det här är nog det roligaste och mest utmanande jag har gjort när det gäller hundar.
Tack all härliga valpköpare som jobbar och har roligt med sina hundar. Ett stort Grattis till alla fantastiska framgångar både här och utomlands – och sist men inte minst till alla våra kära vänner, valpköpare och kursare –
LYCKA TILL med livet och hundarna 2014
Gunilla
