Avel - en konst som kräver både kunskap, känsla och en god portion tur.

Jag och ett par Goldenuppfödare till ägnar oss åt något som kallas linjeavel, det är en konst som jag bl a lärt av engelsmännen, som genom sina goda kunskaper i linjeavel lyckats få fram och underhålla denna underbara typ av Golden. Detta i motsats till dem som satsar på att ha en så låg inavelsprocent som möjligt (0% är målet), dvs de avlar hela tiden på individer som inte alls är besläktade med varandra. Detta förfaringssätt är mycket osäkert, man vet aldrig vad man får för egenskaper och detta hjälper heller inte i längden för att få "friskare hundar", men framför allt så utarmar vi de goda generna som jag ser det och får hela tiden "överraskningar" i kullarna. Man kan inte följa en linje och ej heller söka sig till en uppfödare för att få en viss typ av hund.

Argumenten som förs fram mot linjeavel är att vi skulle få sjukare individer, eftersom man dubblar sjukdomsanlagen. Detta skulle förvisso kunna vara sant, men om man avlar på friska, sunda individer blir det inga problem och jag har hittills klarat mig väldig bra och  fött upp friska och sunda hundar. Däremot så dubblar man de anlag man tycker om och vill ha, vilket resulterar i  hundar som har de egenskaper som borgar för att de kommer att fungera utmärkt i arbete. Jag kan därför också med stor sannolikhet berätta för mina valpköpare vad de kan förvänta sig för egenskaper från en viss kombination.

Jag låter statistiken tala för sig själv. Jag har den i särklass framgångsrikaste jaktkenneln när det gäller meriter och framgångar på olika prov och tävlingar och jag har dessutom en av de "friskaste" uppfödningarna i vår ras.

Jag sysslar dock inte med ren inavel, ett begrepp som brukar användas när man parar nära besläktade individer med varandra, t ex halvsyskon, syskon, far/dotter etc. Detta är inte förenligt med mina intentioner.

När man ägnar sig åt linjeavel ingår även att man går ut ibland för att hämta nytt blod, sk "outcross parning", när man "försett" sig med lite nya gener går man tillbaka och linjeavlar igen och sedan fortgår aveln på detta sätt, med återkommande outcross parningar, för att  få in egenskaper som man söker eller vill förstärka utifrån, samt för att bredda avelsbasen.

På det här sättet får jag inte de problem som många uppfödare anser sig ha, nämligen var de ska hitta en bra hane. Genom mitt sätt att avla behöver jag inte använda den senaste importen, eller den där hunden med de fina titlarna, utan jag går djupare än så och ser vad jag kan hitta för hane som passar in i mitt "pussel" och som hjälper mig att utveckla våra Jaktgolden så att de blir ännu bättre.

Har du funderingar runt detta - hör gärna av dig!

Gunilla

Jag vill gärna också berätta vad min förebild när det gäller avel, Anders Wassberg (numera bortgången) Black Luckys kennel, som fortfarande med sin arvtagare står för Skandinaviens mest framgångsrika Pointrar, sa en gång.

-Man ska aldrig avla på en hund som inte har "tagit studenten" dvs, den ska ha godkänt i alla "ämnen". Man kan ALDRIG kompensationsavla. Har man en hund som saknar godkänt vad det gäller ett anlag, så hjälper det inte att försöka lägga på en hane som har "väl godkänt" för detta anlag - genetik fungerar inte så. Däremot kan man förstärka ett anlag som hunden redan besitter, men som man önskar mer av, genom att använda en hane som har en stor portion av denna egenskap.

Något som många uppfödare borde tänka på...

Facebook Image

logo vom 230