Lilla Snow (Bengts valp) är väldigt tidig - hornen syns redan i pannan :)
Just hemkommen från Veterinären med Snöflingorna, kan jag inte låta bli att reflektera lite. Tänk vad en tur på 3 mil kan ge mycket fina "bilder" hos den lilla valpen som den sen kan ha glädje av i hela sitt liv. Först får man sitta i en bur, sen får man åka i en bil, en bil som stannar för att tanka, kör vidare och sen stannar igen för att gunilla behöver handla, startar igen och sen kommer man fram till veterinären. Då får man sitta med sina syskon i en mjuk varukorg och vänta på sin tur i ett väntrum bland andra hundar av olika sorter och nya människor. Sen kommer man in i undersökningsrummet, ytterligare nya spännande människor, en papperskorg man kan välta, en våg man kan klättra upp på och en rolig veterinär som klämmer, känner och sätter sprutor i nacken. Sen hinner man leka en stund på golvet med sina syskon innan det är dags att åka hem igen i sin bur,  i bilen som stannar vi soptunnan och sen vid brevlådan. Vid det laget vaknar man inte ens, att bilen startar och stannar börjar bli en vana och visst sover man gott i en bur, särskilt när vägen är som en tvättbräda...

En annan tanke som slog mig häromdagen när jag pantade flaskor och burkar var att här skulle man kunna hjälpa många barn världen över. Själv trycker jag alltid på den gula knappen som betyder att mina pantpengar oavkortat går till Rädda Barnen. Med tanke på hur mycket dricka i burkar och flaskor som konsumeras så borde pengarna kunna rasa in till detta ändamål. Men, säger nog någon, jag har inte råd, jag behöver de där pantpengarna. Då vill jag kontra med att säga - har man råd att köpa något så "onödigt" som vatten/dricka på flaska och burk, så har man också råd att avstå från panten...

gunilla