Årskrönika 2014
Ännu ett år lagt till handlingarna - ett år fyllt av med och motgång, men som lämnar ett övergripande gott minne.
Januari kickstartade med det andra utbildningstillfället för våra instruktörer. En intensiv, spännande och jättetrevlig helg. Vilket gäng, tänk att det var så många kompetenta, erfarna och supertrevliga människor som vill lära sig "allt" om Shadowfilosofin.
Januari är ju Tuppjaktens månad och vi var iväg och apporterade på ett flertal jakter. Tyvärr var detta året då snön lyste med sin frånvaro och den magiska upplevelsen av fasantuppar, snöklädda marker och strålande sol uteblev. Trots detta var det trevliga jakter och bra hundarbete.
Vi hann också med en resa till Norge och goda vännerna Espen och Tina där vi förutom jättetrevlig samvaro också höll en kurs.
I februari kom det ett gäng travhästar, Cleo/Higgins valpar. Om det är någon tik som jag önskar kunde få 10 valpkullar så är det Cleo, denna underbara hund som har så mycket likheter med sin bror Dream och som ger inte bara vackra, välbalanserade duktiga avkommor, hon älskar verkligen sin mammaroll, på rätt sätt. Hon är absolut ingen hönsmamma, hon vet precis när det är dags att njuta av lite "egentid" , samtidigt som hon fostrar klart och tydligt. I skrivande stund är det 8 små Cleovalpar som väntar på dagens utevistelse i det vackra vädret - o det känns riktigt tufft att det inte finns möjlighet att spara en av dem härhemma.
I mars åkte vi norrut och höll en kurs för Vallhundsinstruktörer. En intressant helg, där vi återigen blev påminda om att en hund är en hund, oavsett ras och arbetsuppgift. En trevlig helg i gott sällskap, även om det sen var skönt att få lämna "vintern" däruppe för ett något "vårigare" Gyllerboda.
Även i april hade vi en ledarskapskurs härhemma. Tänk att vi aldrig tröttnar, det är så himla spännande med nya människor, nya frågeställningar och nya framsteg. Vi lär oss något mest hela tiden när vi studerar vår flock, men på de här kurserna händer det mycket spännande som får oss att tänka till.
Kennel Doubleuse fyllde 25 år - tänk att jag har fött upp hundar så länge... och för varje kull så blir jag än mer ödmjuk. Att föda upp hundar är för mig en konst och en seriös uppgift jag tagit på mig. Jag lägger ner oerhört mycket arbete och tankemöda på mina valpar, från de dagen när en ny kombination föds i mitt huvud tills dess att hundarna och deras förare inte "behöver" mig längre. Jag har också lärt mig att ju längre man håller på med uppfödning, ju mer hinner man råka ut för. Egentligen är det fantastiskt hur bra det går för det mesta, men något som jag och flera, mycket erfarna uppfödare jag känner brukar säga, ju fler valpar man föder upp ju mer lär man sig - den hårda vägen. Det kan hända så mycket som man aldrig kan föreställa sig och det har bara gjort mig än mer ödmjuk inför uppgiften. Hur vi än planerar och gör vårt bästa, så är det alltid moder natur som har sista ordet.
I maj gjorde vi något som vi gör alldeles för sällan, vi åkte med ett gäng goa vänner till ett ställe långt härifrån för att träna hund och umgås. Det var så fantastiskt roligt att få träna sin egen hund ett par dagar, härhemma blir det av alldeles för sällan tyvärr...
Vi hade också examenshelg för våra 9 instruktörer. Vilket härlig tillställning. Champagne och specialkomponerad sång till oss, ett underbart knytkalas med specialitéer från olika delar av Sverige, från Gotland till Norrland. Alla instruktörer klarade sig såklart med bravur och det är med stolthet och glädje i hjärtat som vi önskar dem alla Lycka Till med kurser och utbildningar. Det känns spännande och fantastiskt att vi nu får chansen att sprida vår filosofi över hela Sverige. Det blev en tuff utbildning med 7 träffar över 3 dagar, men så är det också en filosofi som täcker in hela tillvaron för hunden och dess ägare.
Vi avslutade månaden med att sälja ut allt vi hade kvar i affären på Tullgarnsmässan. Eftersom konjunkturerna gjorde att det blev allt svårare att få tag i nya tjejkläder inom jakten och hunderiet, så kändes det inte roligt längre och vi beslutade att göra om stallet till B& B i stället.
Detta står nu klart med 4 fina dubbelrum, myshörna och litet "kök". Varmt välkommen om du vill sova över med din hund när du passerar på E4 utanför Uppsala.
I juni/juli hade vi ett par vattenkurser, kanske den roligast jaktkursen vi har. Hundarna gör så fantastiska framsteg på bara 2 dagar, så fantastiska så man tror inte att det är sant.
Vi åkte också en sväng till Finland - bastubad, valpköpare, gamla och nya bekantskaper gjorde helgen fantastiskt rolig.
I juli var vi på årets prov- höjdpunkt KM. Det är alltid lika roligt att få komma iväg och titta på en massa Golden som jobbar. Sen att vi återigen kunde stoltsera med en Klubbmästare i Elitklass var ju bara fantastiskt. Även klubbmästaren i ÖKL hette Doubleuse och min kära vän Jeanette tog hem titeln i NKL och det gjorde ju det hela ännu bättre. Doubleuse hade flera fina framgångar med många 1:a pris och andra fina prestationer den helgen - Grattis Alla!
Här hemma hade vi för andra året i rad ett B-prov för retriever, NKL och ÖKL. Trevliga domare hade vi, men svår terräng gjorde provet knepigt. Konstigt egentligen, för provet låg ju i de marker där vi jagar och våra hundar hela tiden jobbar. Kanske dags att fundera över många andra B-prov, hur ofta jagar vi skogen med våra hundar...
Vi fick en kull sommarvalpar också, det är verkligen lyx. Att få ligga på gräsmattan och gosa med valpar som lever ute är verkligen något extra. Denna gång var det en förstagångsmamma som visade sig vara en ren naturbegåvning och harmoniska härliga valpar kunde levereras till glada valpköpare.
Självklart tog vi en tripp till Italien också, tyvärr så blev det lite missförstånd med gårdsvakten, så vi förstod aldrig hur sjuka fasanerna var, utan vi miste en stor del av vår besättning Japanese Green, denna fågel som inte finns i Sverige och som vi hade så stora förhoppningar på. Några har vi dock kvar, så vi hoppas kunna avla fram några till våren igen.
Augustis höjdpunkt var resan till Krakow och goda vänner där. Att få besöka en annan kultur och se den "inifrån" är något jag älskar. Nu tillhör våra vänner de privilegierade som har jobb och även ett fint hus, men vi var på en oförglömlig resa ut på landsbygden för att besöka föräldrarna. Det var som att kliva tillbaka till 40- talet, häst och plog på åkrarna, krumma pepparkaksbruna föräldrar som med stor stolthet tog emot oss i sitt enkla hem med findukat bord och hemgjorda vackra kakor. Vi besökte också en liten fiskodling mitt ute i skogen och blev påminda om att man kan leva gott och innehållsrikt utan en massa faciliteter...
September blev en intensiv månad med många andjakter och mycket hundjobb, men också en härlig tid när hundarna verkligen får göra skäl för maten.
Bästa hundminnena är som alltid Rough shooting på Rapphöns, vilken superträning för hunden som får gå lös vid sidan i timmar och sen då och då hämta en skadad fågel som ger sig iväg, eller bara en vanlig död apport som kan vara väl så svår att hitta ibland.
Oktober var en intensiv och jätterolig månad. Efter en mycket tuff sommar med sjuka fåglar, änder som hade någon sjukdom med sig vid leverans och som därför aldrig lärde sig flyga och fasaner som sagt dog som flugor, var Bengt nära nervsammanbrott för hur det skulle gå med de utlovade A-proven och kurserna.
Men med mycket slit - ingen som inte har hållit på med fåglar på detta sätt kan förstå vilket "dygnet runt jobb " det är - så lyckades vi avhålla ett A-prov för retriever 
som även i år var otroligt uppskattat, med fin tillgång på fågel och en hel del svåra apporter tack vare vår spännande terräng. Även Segrarklass provet för Spaniel blev mycket lyckat och vi är nog en av de få proven här uppe där man kan presentera både fågel och kanin.
I november hade vi också förutom den klassiska A-provskursen ett par små jakter, där retrieverfolk kom och både sköt och apporterade. Vi sköt mycket vilt fast det var så sent på säsongen och framförallt hade vi fantastiskt trevligt.
Annars är ju november fasanjakternas månad och jag känner mig väldigt privilegierad som får åka iväg och apportera dessa fåglar. Hundarna utvecklas enormt och blir riktigt duktiga på att följa skammat med blicken och sedan följa upp det hela med näsan. Ett minne som fastnade på näthinnan var Fire som var med för att bara vara och se och lära. Han var som vanligt lös vid min sida när en något upphetsad situation, det är lätt att bli lite exalterad när en skadad fasan flyger vidare flera hundra meter, gjorde att han knallade när jag skickade Hope. När jag ropade på Fire kom Hope tillbaka - dock inte Fire.. men någon minut senare dyker min unga oerfarna hund fram över krönet med en benskjuten fasan i munnen, jag trodde han skulle spricka av stolthet och jag måste erkänna att jag kände likadant - han som bara varit med ett par gånger och fått hämta någon enstaka fågel, fixar denna A+ apport - behöver jag säga att jag inte brydde mig om att han knallade ;)
I december jobbade vi in i det sista med kurser och hundar och sedan näst intill utbrända av orsaker jag återkommer till, så tog vi en billig resa till Prag. En underbar vecka med resväskan full av böcker, ett mysigt vindsrum på ett litet Boutique hotell och massor med världens godaste öl gjorde detta till en härligt avkopplande vistelse. med hem i bagaget kom en retrolampa och en tavla som hängde på hotellet och som för oss är sinnebilden av vår filosofi
Hemma igen var det dags att förbereda för den kommande julen som också i år var en lugna avspänd och härlig helg. Barn och barnbarn bidrog med extra glädje och sen kom Nyår med det efterlängtade ljuset.
Enda smolken i bägaren är nog höstens vidriga förföljelser av oss och vår filosofi på nätet. Dessa Troll som varken har varit här, sett våra hundar eller känner oss, har spridit de mest hemska anklagelser om djurplågeri och annat - allt för att man på något sätt känner sig avundsjuka eller hotade. Sen har vi också förstått att det finns professionella "troll", som inte ens vet vilka vi egentligen är utan som under falska identiteter sprider lögner om oss på nätet, för att sedan efter ett par veckor tröttna och då ge sig på något nytt "offer".
Men som lilla mamma alltid säger - "intet ont som inte har något gott med sig" - så håller vi med och säger med facit i hand:
- Tack så mycket för reklamen!
Med önskan om ett härligt, vänligt och roligt 2015
gunilla 
Tack också till Bengt som alltid finns där i vått och torrt, eftersom han själv föder upp valpar (spaniel som ni förstår) så är han ett oväderligt stöd.
Kontakt är något man förtjänar- inte något man "mutar" sig till, tycker vi :)