Shadow och Joy på WT
I helgen var vi på WT, en mycket trevlig dag med underbar sol och många trevliga människor. Bengt och jag åkte därifrån utan att hamna på pallen - men med en hel del insikter och påminnelser, fantastiskt bra!
Jag och Dream gick ut hårt med en nolla (förarmiss och hundfel) sen hade vi en uppvisning i hur man stannar på pipan som en dröm och tar alla tecken utan att vara effektiv - 14 p. Lunchdags och tid för eftertankens kranka blekhet - min hund kör med mig.
Attitydförändring hos föraren och de tre återstående rutorna får resultatet 19, 20, 20....
Bengt startade Joy som var fantastiskt duktig, utom i våtmarken, där hon tyvärr fått en stark negativ bild med sig från utlandsvistelsen och det verkar näst intill omöjligt att tvätta bort. Trots detta låg hon på en 2.a placering i EKl, tills vi förstod att hon nollat en 20p station - Bengt hade skickat innan klartecken från domaren... Men jätteroligt att hon är så jämn och genomarbetad. Shadow led väl av samma syndrom som storebror så det blev inte heller något lysande resultat.
Men stämningen i bilen hem var trött men hög, vi var verkligen jättenöjda med vår dag och vårt "uppvaknande" - det är inte bara hundarna som är otränade efter den långa vintern...
Idag har jag fått en ny förebild, min "dröm" är att bli som Mrs Frazer i England när jag blir riktigt gammal, en kvinna med enorm pondus, eget gods och en bucklig vit Landrover. Stapplig, krokig och närmare 100 men fortfarande med glimten i ögat och pondusen kvar. Men idag har den bilden fått ett alternativ. En dam (utan ålder men ändock ansenligt hög, nästan som Mrs Frazer) glider in i sin fina bil på gårdsplanen för att konsultera Bengt. Långt hår i hästsvans, bluetoth i örat, tajta stuprörsjeans, skinnjacka och keps, järnkoll på hunden och ett härligt sätt - visst jag måste radikalt ändra på några saker för att nå mina mål, men jag har ju förhoppningsvis bra många år på mig ännu...
gunilla
