som fått så många fina utmärkelser på sin Brukshundklubb i Skåne..De blev Årets Brukshund 2010, Årets Barometermästare i Bruks 2010, Klubbens bästa sökhund 2010, samt Årets Appellhund 2010.
Inte nog med detta så plockade Olle och Rally ( Doubleuse December) hem Klubbmästare i Rallylydnad 2010 samt Barometermästare i Rallylydnad 2010.
Nu är Foxie, Doubleuse Fox Mountain parad med Gismo. Vi väntar med spänning på ultraljudet om 4 veckor.
Chleo har satt päls och ser ut att förbereda sig för löp och allt är ok med henne och Zack, så nu kan vi bara vänta på löpet.
Vi har fortsatt att filma Strössel och Brave, en del av de klippen kommer sen att användas i boken, men vill du se det redan nu är det bara att gå in på You Tube och kolla, sök på Bengt Rödseth så får du upp de senaste 2 filmerna. Den ena heter "valpfostran 3" den andra "naturlig följsamhet" och kommer ikväll Jag tycker att det är så fantastiskt spännande att kunna visa att man inte behöver använda godis alls när man håller på med valpar. Jag har till och med skippat det när det gäller inkallning. På filmen använder jag mig faktiskt av lite godis, men då som störning. Jag lägger ut godis när valpen inte ser och sen när den finner det och börjar äta, går jag därifrån och står sedan på avstånd och kallar på den. Valpen, gäller både Terriern och Schäfern, lyssnar på sitt namn, funderar ett ögonblick och sen struntar de i godiset och kommer springande till mig i full fart och med stor glädje. jag tar emot med ett leende och en liten klapp och sen går jag in, då följer de mig med viftande svans utan att ha en tanke på att återvända till godiset som ligger kvar där borta.
Observera att dessa två valpar på 11 veckor aldrig har fått godis när jag ropat på dem. De har heller aldrig belönats för att följa mig när jag går (syns också på filmen), eftersom jag i valpens ögon är betydelsefull, så följer den mig vart jag går, utan att jag behöver prata med den eller belöna den. jag har börjat att skapa en "follower" vilket för mig är det viktigaste av allt, om jag har en hund som väljer att följa mig, inte för att jag belönar den, eller för att jag "skrämmer" den genom att gömma mig då och då, utan för att den valt mig som ledare - har jag i min värld en trygg och lycklig hund som med stor glädje väljer att samarbeta med mig.
Piff och Puff som nu är sju månader har samma fina attityd och när jag ropar på dem ser de ut som om de vunnit högsta vinsten och kommer rusande i full fart, det är en härlig känsla kan jag lova. Lite kuriosa, om jag ropar Piff o Puff kommer båda med språng, ropar jag deras riktiga namn ett och ett, kommer bara den hund som jag ropar på - de är inte direkt korkade våra jaktisar...
gunilla
