Doubleuse My Blue Miracle - se nya valpplaner
Historien bakom hennes namn är för mig ett kärt minne
För flera år sedan så bodde jag i Roslagen med mina hundar. Min älskade Tintin stod på topp och vi skulle kommande sommar åka till England och vinna på CLA Game Fair. Jag parade henne med Epson, en härlig hund som skulle tillföra lite nytt till min tiklinje plus att det var dags för en outcross. Vi fick snitta tiken och det blev bara tre valpar som överlevde. Trött och slutkörd efter en hemsk upplevelse med döda valpar och en tik som gick i allvarlig chock vid uppvaknandet la jag de små pojkarna i valplådan med sin mamma och somnade. Dagen efter hade jag besök av en god vän och hon ville så gärna titta på valparna innan hon åkte och plötsligt ropar hon på mig valprummet. Där låg en glädjestrålande Tintin på rygg med hela buken uppsprättad - hon hade snyggt och prydligt bitit upp alla stygnen. Iväg o sy ihop igen och trots att jag vakade över henne som en hök, så lyckades hon bita upp alltihop igen. Denna gång sydde vi med ståltråd och jag fick ha munkorg på henne ibland så jag fick sova. Trots detta lyckades damen ifråga tugga upp alla ståltrådsstygenen också, men då tröttnade jag, tog fram kirurg tejpen och tryckte ihop såret och tejpade... Efter ett par dagar vaknade jag ur dimman och kunde börja glädja mig åt valparna, Då kom jag på att jag inte inspekterat dem ordentligt och när jag gjorde detta, så upptäcker jag att det är inte 3 pojkar utan 2 st plus en liten flicka. Jag som hade sett fram emot att få behålla en valp ur denna kombination grät faktiskt av lycka när jag upptäckte detta och eftersom valparna hade färgtema fick hon miracel namnet. Redan när hon var 10 månader förstod jag att detta var en hund med jaktliga egenskaper utöver det vanliga, jag har aldrig sett ett liknande sök som det hon presterade vid den åldern, helt otränad. Av olika orsaker var jag tvungen att flytta på henne och idag lever hon i högönsklig välmåga i Värmland där hon förutom att vara de 5 barnens bästa kompis också axlar rollen som husses jaktkamrat. Nu är det dags för hennes sista kull och jag som absolut hoppas på en liten tik till mig själv gör nu en linjeavel på Seamas med hjälp av Doubleuse Bearmountain, som är så mycket Seamas, både till sätt och utseende som man bara kan önska.
Våren försöker glänta på dörren, fåglarna kvittrar och vi har trots en halvmeter snö till och med några plusgrader orsakat av en klarblå himmel och en strålande sol. Pelargonerna är beskärda och nu kommer tomatfröna i jorden, Mimosan sätter hela tiden nya blommor och vi fick en kruka Narcisser av Viveka igår så nu börjar livsandarna återvända.
gunilla
