Trond och lilla Ljusblå (Turbo)
Årskrönika 2011
Kennel Doubleuse Årskrönika firar 10 år i år – tänk vad tiden går
Det är alltid lika intressant att blicka tillbaka på året som gått, många känslor far igenom kroppen, både positiva och negativa, men samtidigt så är det viktigt för mig att göra en liten tillbakablick och utvärdering av året som gått – för att förhoppningsvis kunna tänka ännu klokare och göra ännu bättre ifrån mig under det kommande året.
Förra året börjad lite väl dramatiskt med en liten 5-veckors valp som dog i min famn på årets första dag. Trots att jag fött upp en ansenlig mängd valpar genom åren har jag varit förskonad från sådant, det har endast hänt ett par gånger att jag mist en valp under tiden i valplådan efter de första dygnen. Den här lilla tiken blev dålig och somnade in på mindre än en halvtimme under mycket stora plågor, ett medfött tarmbråck som sprack är den troliga förklaringen.
Det är nog så att om man håller på länge nog med uppfödning och föder upp tillräckligt många valpar så kommer man att råka ut för det mesta. Det är lätt att tro att det här med uppfödning är en enkel sak och om man endast haft några få kullar så brukar det inte hända så mycket. Det finns dock många otäcka historier om vad som drabbat valpkullar och tikar, men de stannar oftast i en liten krets, på gott och ont, för på ett sätt vore det bra om vi uppfödare delade med oss lite mer om våra upplevelser och erfarenheter. Dels kan man lära sig massor av det och kanske i något fall känna igen det som händer och med lite tur hinna göra någonting åt det och dels så kan man vara lugn i att det drabbar andra också, det är inte jag som gjort något fel.
Så är nu inte fallet och jag är ganska säker på att orsaken till detta är hetsjakten som försiggår inom hundvärlden, då framförallt i bloggar och på andra nätsajter. Man vågar helt enkelt inte berätta om sina problem, för då vet man att man snart blir smutskastad och nergjord av någon avundsjuk eller allmänt ogin person, som i stället för att framhålla sig själv och sina framgångar försöker dra valpköpare till sig genom att tala illa om och ondgöra sig över andra uppfödare.
Nog om detta. Resten av den kullen som sedan levererades i januari har det gått bra för, de är ju fortfarande unga, men har just börjat tränas lite smått och det ser mycket trevligt ut.
En bit in i januari åkte vi till Dublin på klädmässa. En spännande upplevelse där vi bjöds på resa och uppehälle av den Irländska staten. Några härliga dagar som också genererade ett par nya irländska märken, bl a med ull av underbaraste kvalité som nu finns i butiken.
Väl hemma igen var det dags att packa om väskorna för en tripp till Italien och våra goda vänner Alessandra och Sergio som bestämt sig för en liten Jack Russelvalp. Mandel som hon kallas efter sin mamma, klev in i det stora huset, där det för tillfället var rätt många hundar av olika storlek som om hon ägde stället (typiskt terrier) och tog Sergios hjärta med storm. Efter den stunden var de oskiljaktiga. Vår egen Strössel, som är av samma kaliber, fick stanna hemma på Gyllerboda med gårdsvakten. Valparna har nu utvecklats till härliga hundar med samma fantastiska psyke som de andra Russlarna jag fött upp och nu när hon äntligen har löpt så ska Bengt prova henne i skogen.
Vi försökte två gånger att använda den frusna sperman efter Seamas, men tyvärr var kvalitén för dålig. Jag väntade för länge med att frysa efter honom och jag visste att han var väl gammal, men hoppet fanns ju där i alla fall. Nu får jag acceptera att jag inte får en avkomma till direkt efter honom, men jag har ju några hundar som har honom flera gånger i stamtavlan, så det känns inte alltför tråkigt. Jag har en liten ”Miniseamas” 4 månader gammal här hemma nu, som om hon håller vad hon lovar, kan ge mig mycket glädje framöver.
3 kullar blev det utspritt över året. Mica, som är mamma till min lilla ljusa goding, visar sig lämna det härliga lugn och goa sätt som hon har själv. Trond som tog silver i VM i lydnad för något år sedan med sin Bajazz, kom för att hämta en ny valp ur den här kullen. Det är så oerhört spännande med valpar, i kullen var det en liten kille som när han såg dagens ljus hade en fenotyp som sa mig att det här bli Tronds – och det höll i sig. Han var hela tiden den hanen (plus min tik) som såg ut som och som uppvisade klara drag av Seamas. Jag vet att jag tjatar om min linjeavel och att fenotypen följer genotypen – men när man väl lärt sig det här så är det inte bara oerhört spännande, utan också en nyckel till att till stor del kunna få fram hundar av en viss typ och med ett temperament som man vill ha och det är också ganska lätt att dela ut valparna till de olika valpköparna.
Blue fick sin sista kull och denna mycket speciella hund har på många sätt förstärkt mitt avelsmaterial. Foxie fick sin första kull, visserligen bara tre valpar, men oj – vilka valpar! De här är lite annorlunda än det jag brukar ha och det ska bli väldigt spännande att se framöver. Bengt har en valp, lilla Candy – märkligt med namn förresten, hon är fortfarande söt som socker, tycker inte bara husse J, nästan vacker, med sina rådjursögon och fint skulpterade ansikte- Sofia som äger Foxie har en bror och Minja i Finland har en. Två fantastiskt duktiga tjejer som på få starter nu står på randen till Jaktchampionatet med sina Doubleusehundar och även har flera andra fina framgångar på meritlistan.
Ett stort tack vill jag skicka till Sofia som lånade ut Foxie till mig för en kull.
Som vanligt jobbade vi som galningar hela våren och sommaren. Kurser, träningar och problemhundar fyllde våra veckor och även helger. När hösten kom tog vi lite ledigt och ägnade oss åt våra egna hundar, prov och framförallt jakt.
De största framgångarna under året står Dream för på Goldensidan. Han är utan överdrift en fantastisk hund som gör allt han kan för mig. Vi har en mycket speciell relation som jag inte trodde jag skulle få uppleva igen efter det att Tintin dog. Vi startade på ett A-prov (blev bortlottade från de andra) där tog han 1:a pris med CERT, eyewipade ett par mycket namnkunniga Labradorer och en Golden, samt jobbade helt fantastiskt, nästan som om vi hade ett osynligt band mellan oss. Inte en visselsignal i onödan och en viltfinnarförmåga som ledde oss fram till vinsten.
Bengt toppade med att göra sin spanieltik Tit till SE(J)CH på några få starter och hennes lillasyster Gamy har hittills bara 1:or på sina starter och nu saknar hon bara en 1: a för att bli Jaktchampion – häftigt!
Dream har fler fina resultat, vi åkte till Danmark i augusti för att delta i Nordiska Mästerskapet för Golden, tillsammans med Nina med sin Dreamson Texas och Ingrid med sin Seamasson Moltas. Tillsammans lyckades vi i hällande ösregn komma 2:a på mästerskapet 11 ( lag startade)-
Dagen efter startade vi på danskt B-prov och kom 3:a (28 startande) med 1: a pris med CK, endast ett par ynka poäng från segraren (i Danmark har man poäng även på B-prov). Hade vi haft samma ”avtal” med Danmark som vi har med de övriga nordiska länderna så hade Dreams titel nu varit Svensk Dansk Jaktchampion, men så fungerar det tyvärr inte…
Under sensommar/höst anordnade vi ett WT, GB Cup, här hemma. Mer än 100 anmälda hundar och en dag som blev väldigt lyckad. Vi hade också två stycken officiella spanielprov och vi upprepade förra årets succé. Bra marker, förhållandevis mycket vilt och trevliga hundar.
I november tog vi en tripp till Italien, denna gång bara nöjesresa, inget jobb och inga kurser. Där tillbringade vi några härliga dagar med Bobby från Irland och Ari Pekka från Finland hos Alessandra och Sergio plus att vi gick i linjen på ett tvådagars Field Trial, som killarna dömde. Roligt, lärorikt och jättekul!
Precis innan jul så lanserade vi Gyllerboda Countrylife Store på Weben, så nu kan alla som vill handla våra utvalda kläder och andra produkter även på nätet.
De känslor och de tankar som funnits under året har till stor del kretsat kring en viss oro för vår Jaktisars framtid. Det är en mycket stark trend nu att föda upp och sälja valpar till lydnad. Från att för några år sedan vara en relativt ovanlig ras i lydnadssammanhang har det nu fullkomligt exploderat – på gott och ont. Jag ser en fara i att vi kommer att tappa många egenskaper som man inte ser och ”behöver” på lydnadsplanen, plus att vi på detta sätt riskerar att backa igen, vi var ju på god väg att visa på att vår ras är en god konkurrent som jakt och jaktprovshundar till de många jaktlabbarna.
Likaså tycker jag att det är synd att jag nu nästan är helt ensam om att försöka bevara det brittiska blodet intakt – de allra flesta uppfödarna av vår typ av Golden har nu blandat in hundar från det stora landet i väster och det är trots allt ganska stor skillnad på dessa hundar och de från ursprungslandet England. Därmed inte sagt att man inte ska kunna köpa hundar av den andra typen om man nu föredrar dem, men det finns ju duktiga uppfödare som satsar på att föda upp sådana, så de ska ju inte vara så svåra att få tag i. Nej, det jag oroar mig för att det blandas så mycket nu, vilket på sikt riskerar att förändra den typ av Golden som Britterna skapade för mer än 100 år sedan och som jag och många med mig tjusas av och vill ha vid vår sida.
Sist men inte minst – ett stort tack och en varm hälsning till ALLA mina valpköpare, som för fram sina hundar till fina prestationer inom många grenar och Tack för att ni håller kontakt i med och motgång.
gunilla
