Bättre sent än aldrig...  Årskrönika 2016

Ännu ett år läggs till handlingarna och en lite märklig känsla infinner sig varje gång jag sätter mig för att skriva ner några av årets händelser.

Men den starkaste känslan är ändå den som jag upplever de flesta av årets dagar, tacksamheten! Tacksamhet för att jag får leva ett liv i "paradiset", ett liv som innehåller både med- och motgångar såklart, men att få vakna på Gyllerboda med sina vackra omgivningar och med den man jag älskar vid min sida - det är lyckan personifierad.

Att sen få leva med en flock hundar, att ha det roligaste jobbet man kan tänka sig, att ständigt lära sig mer och utvecklas, att ha goda vänner, härliga valpköpare och en familj som betyder så mycket - ja vad kan man mer önska.

Visst är det tungt ibland, vi jobbar nog alldeles för mycket, vi drabbas som alla andra av tråkigheter av olika slag, orken är inte riktigt som förr och inte räcker lönen till några Thailandsresor - men det väger lätt i vågskålen...

Nå, vad hände då förra året som är värt att dela med sig av -                                                                                                                                                     

Vi körde två parallella instruktörsutbildningar, en vanlig och en liten intensivkurs för två personer, vara den ena bor i Amerika och inte kunde resa fram och tillbaka.

Dessa kurser är lite belöningen för allt slit och funderande genom åren med Shadowfilosofin. Vi får möjlighet att reflektera och bli ifrågasatta, samtidigt som vi får föra ut vår filosofi och se den spridas över landet av kompetenta människor som precis som vi, vill förändra och förbättra livet för hundarna i vårt samhälle.

Det är så fascinerande att få följa utvecklingen hos våra deltagare, de 4 grupper vi har haft, har alla sinsemellan varit väldigt olika, men alla har deltagare har utvecklats både på det personliga planet och på det "hundiga" - fantastiskt spännande!

Bengts son gifte sig i januari och sedan fick vi en liten ny familjemedlem framåt sommaren, en liten flicka bland alla små pojkar, jättekul.

Under våren så löpte valpkurserna på, något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Att få vara med och hjälpa hundägare som har olika raser, till en harmonisk och trygg relation till sin hund är jättekul. Genom att göra rätt från början, så eliminerar man en mängd problem som brukar dyka upp längre fram och som i många fall resulterar i att människor, med de mest skiftande raser kommer till Bengt, med problem, stora och små som gör vardagen med hund jobbig och tråkig.

Februari är som vanligt parningarnas tid och nu var det dags för en goldenkull och en Jack Russelkull. Det blir inte varje år som vi kan ha en JR kull, så när det är dags så är det extra kul.            

Att para en JR är faktiskt en upplevelse ;) första gången för 3 generationer sedan var det Tequila som skulle paras och vi åker för att träffa hanen hos uppfödaren. Först så nosar de på varandra och jag tycker att det var en rar liten kille som uppträdde artigt och trevligt - men icke - Tequila tyckte att han var en mes och flög på honom kör ett "döda grepp" i nacken och riste runt honom så jag både blev rädd och skämdes för min otrevliga hund. Uppfödaren skrattar gott och förklarar att hon måste få honom att tända till och det gick tydligen till på detta sätt... Det stämde säkert, för snabbt så klarades parningen av och det blev fem underbara valpar ;)

Vinter och tidig vår är ju vår "viloperiod", i alla fall på papperet och en annan trevlig aktivitet är vår Pack Walk kurs. Vi träffas på vardagskvällarna och gör några förberedande övningar hemma på gården, för att sedan vandra iväg i flock med hundar och pannlampor genom vår vackra skog med rösade stigar.

Det är lika häftigt varje gång vi har kursavslutning (efter fem tillfällen) och alla hundar går lösa i lugn och samlad tropp med ett gäng avslappnade människor, som alla njuter av den sköna skogspromenaden.

Våren gjorde sitt inträde och det var bråda tider med att skola om all tomatplantor som skulle ut i växthuset, så grönsaker och blomfrön och allt annat som hör till trädgården när den vaknar ur sin vintersömn.

Fler tikar löpte och parades under våren och det känns verkligen som ett väldigt roligt jobb att föda upp hundar. Dock stämmer devisen att , ju längre man håller på , ju mer får man vara med om, både positivt och negativt och det gäller verkligen hunduppfödning också. Erfarenheten gör såklart att man klarar sig ur en hel del krångel, som man annars som ny behöver söka hjälp för, men man får tyvärr också vara med om en del tråkigheter också. Det är nog så att ju längre man håller på ju mer råkar man ut för.

Eftersom vi hade en hel del valpar under våren, så fick vi snällt hålla oss hemma på gården, men några undantag för jaktprov och andra kortare aktiviteter. Men, jag klagar inte, valpar är bland det roigaste som finns och trots mycket jobb, så uppvägs det lätt av att få umgås och studera de olika kullarna.

En lördag är verkligen värd att minnas - vi samlades ett helt gäng för att gå en Pack Walk i stan tillsammans med alla våra hundar. En mäktig upplevelse där vi drog fram från Blasieholmen via NK s olika avdelningar, Sergels Torg o  Plattan, Hamngatan också tillbaka. Avslutade gjorde vi med en jättemysig picnic tillsammans. Man kan ju säga att vi väckte en hel del uppmärksamhet :)

I juni hade vi premiär för vår nya Harmoni kurs. En utveckling av våra gamla avslappningskurser. Med ny teknik och fördjupad kunskap blev denna kurs inget annat än en succé - jättekul. Alla deltagare, vi själva och alla hundarna njöt av en lugn och balanserad helg med nya insikter om hur vi kan hjälpa både oss själva och våra hundar till lugn och harmoni.

Italien är ju som ni vet ett måste för oss och detta år var det lite speciellt. Vi skulle på semester helt utan hundar och jobb, nja en liten JR smet visst ner i väskan hos Alessandra, men annars var det bara lata dagar. Våra vänner har ett hus högt uppe på bergssluttningen på Isola Elba (Napoleons ö) med en fantastisk utsikt över havsbukten långt där nedanför.

Det blev både frukost och ljuvliga fiskmiddagar med nästan sprattlande färsk fisk på altanen och lata sköna dagar på olika vackra sandstränder. En dag blev det utflykt med båt, dock utan Bengt som hade problem med solen trots kläder, parasoll och skyddsfaktor block...

I juli var det familjevecka, vi fick låna mitt barnbarn en hel vecka, samtidigt som kusinerna från Skåne kom med sina föräldrar. Vi hade en härlig vecka tillsammans, men jordgubbsplock, kojbygge och äggplockning.

Årets B prov på Gyllerboda innehöll två klasser, denna gång NKL och EKL, ett mycket trevligt prov, upplagt och dömt av Sören Svärd, som aldrig gör mig besviken ;)

Som alltid tillhör Goldenklubbens KM en av sommarens höjdpunkter. Alltid lika kul att få träffa alla goa vänner och samtidigt få chansen att se en massa bra goldisar. Extra kul var Klubbmästaren i NKL, Dreamdottern Doubleuse Artemis med förare Christina Gunnesby.

Augusti är andjakternas tid och vi apporterade som vanligt på Norrby Säteri, men också hemma i våra egna dammar såklart. Vi hade bra med fågel och flera fina jakttillfällen.

I september åkte dottern och jag till Spanien en vecka. Jättemysigt, bara vi två. Jag har aldrig varit i Spanien och vi fick en fantastisk resa med strålande sol hela tiden. Att vi sedan hade turen att hotellet var överfullt, så vi fick hålla till godo med Presidentsviten högst upp i huset med privat terrass, bubbelpool och egen swimmingpool, gjorde ju inte så mycket ;).

Tove skulle sen ut på en långresa med sin kille och idag pratade vi på telefon från Burma - det är så underbart när ens barn tar chansen och ser sig om i världen och genom telefonen får vi följa alla de vackra platser som de besöker på olika ställen på andra sidan jordklotet.

Hösten innehåller också Rough shooting här hemma, A-provskurs och officiella A-prov, ett för spaniel och ett för retriever. Känns gott att kunna ge tillbaka lite för alla år då vi har rest land o rike kring för att starta våra hundar på prov, som andra slitit med.

Unghundsderbyt för Saniels är något som Bengt sällan startar på, för han är så försiktig med sina unga hundar. Men denna gång hade han en liten tik som var 23 månader och då ville han gärna passa på - och det gick riktigt bra en hedrande 2:a plats blev resultatet.

I november och december fick vi skörda belöningen för allt slit och bekymmer med våra olika fåglar och Bengt och jag gick ut flera dagar i veckan och jagade, bara vi två och varsin spaniel och retriever och det är bland det roligaste som finns tycker jag.

Nyårsafton avnjöts i köket i goda vänners lag med 21 hundar i köket, god mat och spännande diskussioner, nästan helt utan hundprat, bara det ;).

En halvtimme innan midnatt, försvann Bengt och Pia ut i pensionatet, för att hjälpa alla de hundar som bodde där. Många hade kommit just för att de var rädda för smällare och med hjälp av vår avslappningsteknik, så låg samtliga hundar på sidan och sov i sina boxar vid 12 - slaget och tydligen så njöt även de tvåbenta, för när Bengt "vaknade till" var kl halv två och då hade jag och gästerna redan gått till sängs.

Det här var ett litet axplock och jag vill passa på att önska ALLA ett riktigt bra 2017

gunilla